Framsida

Kerstin Johansson

Elinor

Bilder
Anna Walfridson

SAGA Egmont





1

Samma dag som Elinor fyllde åtta år, reste pappa till Amerika. Det var egentligen en sorglig dag. Ingen hade tid att komma ihåg att det var Elinors födelsedag. Det blev ingen födelsedagstårta. Det var pappa som var huvudpersonen. Hans amerika-väska stod packad i köket, och mamma kom med strumpor och saker som han inte fick glömma. De bråkade lite om bibeln. Mamma sa att han måste ta den med sig, men pappa tyckte att den var för tung.

— Tror du inte att de har en bibel hos brorsan där i Amerika, sa han förtrytsamt.

— Men du måste ha en egen, sa mamma.

Då sa pappa att det var viktigare att mamma hade den här hemma, så hon kunde läsa Guds ord för barnen.

Det blev som pappa ville. Kanske för att väskan var så fullpackad. De fick sno om den med ett snöre, och knyta många knutar, så att inte låset skulle sprätta upp och sakerna ramla ut på den långa resan till Amerika.

Pappa skulle resa till sin bror Verner. Men de andra skulle komma efter, sa han. När han fick ihop pengar till biljetterna skulle han komma tillbaka till Gruvstaden och hämta mamma och småpojkarna Martin och Sigurd och Elinor, som var storasyster. Sedan skulle de få bo i ett land där det var sommar nästan hela året.

I Amerika, där farbror Verner bodde, där växte det körsbärsträd och apelsinträd, sa pappa. Mamma skulle slippa gå till rika människor och skura golv och tvätta kläder. Pappa skulle inte jobba hårt i någon gruva och lasta tung malm. Han skulle hjälpa sin bror med jordbruket, för farbror Verner var farmare. Det hette så i Amerika om man var bonde. Hans potatisland var så stora, så det var som att se ut över ett hav.

— Allting i Amerika är stort, sa pappa.

Farbror Verner var rik, trodde Elinor, för han hade bjudit pappa på resan över hela stora Atlanten.